"Fall transition"
"Fall transition" är ett begrepp från bassfisket i USA som syftar på övergången mellan varmt och kallt vatten på hösten. "Ju kallare det är i vattnet, desto långsammare bör man fiska" är en bra tumregel. Jag skulle kunna korta ner detta inlägg till bara en mening, men det känns ungefär som att ta bort färgen från TV:n och bara äta en maträtt resten av livet. Tråkigt. Därför gör jag nu tillvaron lite roligare genom att skriva ett helt nytt, rykande färskt, härligt inlägg om gäddfiske under den klassiska svenska kalla perioden. Roligt, va? Nja, kanske inte så kul, men nog tjatat. Nu kör vi!
Höststormar och stundande jul
Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma, gäddorna i dvala går, och fiskaren David ingenting får. Riktigt så illa är det inte, som tur är. Är man på rätt plats, med rätt bete, vid rätt tidpunkt kan det faktiskt bli ett riktigt roligt fiske, även under en årstid där dagarna går över fortare än ett sommarlov mot slutet. Då dagarna är sådär tråkigt korta gäller det att vara förberedd och effektiv. Ett uttryck jag, via Tobias Fränstam, har anammat från bassfisket är "fish fast but slow". Begreppet syftar på att man ska minimera tiden man spenderar på att kasta, byta bete, rensa krokarna från gräs osv. Eftersom fiske i kallt vatten ofta kräver en långsam hemtagning av betet vill man kunna täcka så mycket vatten som möjligt, istället för att lägga tid på annat. För att kunna fiska så effektivt och "snabbt" som möjligt kan finns det vissa åtgärder man kan göra i sitt sätt att fiska. En elmotor, gärna med Spot-Lock- och driftfunktion alternativt med fotpedal är guld värd, då man slipper krångla med ankare, drivankare och att starta huvudmotorn vid korta förflyttningar. Andra åtgärder man kan göra är att ha med sig fler spön, så att man kan ha t.ex. tre olika beten på var sitt spö, istället för att behöva byta bete på samma spö hela tiden. Man kan också lära sig att kasta lite snabbare, så att man inte står och siktar och laddar i en halv evighet innan man kastar. Jag brukar lyfta upp betet och kasta i en och samma rörelse. Är jag på platser med mycket vegetation måste jag dock såklart inspektera och ta bort eventuellt sjögräs som kan ha fastnat på krokarna.
Beten för fiske i slowmotion
Jag skulle verkligen rekommendera dig som läsare och gäddfiskare att läsa Tobias artikel "Coldwater Cranking" på hans blogg när du läst klart detta. Där skriver han om fiske med lågfrekventa wobblers med bl.a. fluorocarbonlina. Just wobblers är riktigt bra i höst- och vinterrusket, och gärna de som har lågfrekvent gång. Det finns några olika modeller, och något jag testat lite grann senaste tiden är att använda en klassisk Hi-Lo, ett väldigt välkänt och mångfacetterat bete tack vare sin ställbara sked. Detta är ett bete som normalt sett flyter upp ganska snabbt mot ytan. Om man blyar ner betet lite efter smak med ett päronsänke längst fram på tafsen kan man få betet att bli antingen sakta sjunkande eller sakta stigande. Sedan tycker jag att det är lite coolt att fiska med en gammalt rödvit vobbler också...
Andra beten som är värda att testa är till exempel McPike 25cm, som har en fin gång även i låga hastigheter, McMio Tail, med sin förföriska svans, eller en liten McHybrid, som tack vare sin något överdimensionerade paddel rör sig riktigt förföriskt när den näst intill kryper fram. Angående just McHybrid så utgår den stora modellen till nästa år, men den lilla kommer finnas kvar. Anledningen till att just den lilla modellen går annorlunda i långsam fart är för att paddeln, som är densamma på båda modellerna, blir större i förhållande till kroppen. Vill man få till samma lunkande gång på den stora modellen kan man sätta på en större paddel, som då ger samma effekt.
Var ska man fiska då?
Mycket handlar om att hitta så varmt vatten som möjligt där braxen och andra betesfiskar uppehåller sig. Som exempel har jag driftat av vikar på senhösten där jag inte har känt ett enda hugg i början av sträckan, alltså i utkanten av viken. När jag sedan kommit in en bit, där vattnet grumlats upp av braxnar och där vattentemperaturen är något högre, har jag fått fisk. På sommaren är det bra att söka kallare vatten, men på vinterhalvåret är det tvärt om. Ibland kan det vara lite varmare vatten i hamnar, där en å rinner ut, vilket då utgör en bra ståndplats för betesfisk och gädda. Mitt i en småbåtshamn kan det stå riktiga "löjmördare", som inte kan motstå en jigg eller tailbete som sakta dansar fram framför nosen på dem! Där det är lite djupare, som i t.ex. hamnar, kan en shadjigg av ganska smal modell fungera bra. Då jiggar jag betet med bottenkontakt och låter det droppa och lyfta emellanåt. Bra gummibeten till detta fiske är beten som Pulse Shad, Flex Slim Shad och Giant Ripple. Till de lite större modellerna (ca 18cm+) föredrar jag jigghuvuden på 15g och tyngre, då de ger en finare gång i droppet. Att ha tyngre jiggskalle ju större bete man har är bra då det blir mer gummimassa som ska dyka ner i vattenmassorna (och förhoppningsvis bli attackerad av en gädda på vägen).
Höststormar och stundande jul
Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma, gäddorna i dvala går, och fiskaren David ingenting får. Riktigt så illa är det inte, som tur är. Är man på rätt plats, med rätt bete, vid rätt tidpunkt kan det faktiskt bli ett riktigt roligt fiske, även under en årstid där dagarna går över fortare än ett sommarlov mot slutet. Då dagarna är sådär tråkigt korta gäller det att vara förberedd och effektiv. Ett uttryck jag, via Tobias Fränstam, har anammat från bassfisket är "fish fast but slow". Begreppet syftar på att man ska minimera tiden man spenderar på att kasta, byta bete, rensa krokarna från gräs osv. Eftersom fiske i kallt vatten ofta kräver en långsam hemtagning av betet vill man kunna täcka så mycket vatten som möjligt, istället för att lägga tid på annat. För att kunna fiska så effektivt och "snabbt" som möjligt kan finns det vissa åtgärder man kan göra i sitt sätt att fiska. En elmotor, gärna med Spot-Lock- och driftfunktion alternativt med fotpedal är guld värd, då man slipper krångla med ankare, drivankare och att starta huvudmotorn vid korta förflyttningar. Andra åtgärder man kan göra är att ha med sig fler spön, så att man kan ha t.ex. tre olika beten på var sitt spö, istället för att behöva byta bete på samma spö hela tiden. Man kan också lära sig att kasta lite snabbare, så att man inte står och siktar och laddar i en halv evighet innan man kastar. Jag brukar lyfta upp betet och kasta i en och samma rörelse. Är jag på platser med mycket vegetation måste jag dock såklart inspektera och ta bort eventuellt sjögräs som kan ha fastnat på krokarna.
Beten för fiske i slowmotion
Jag skulle verkligen rekommendera dig som läsare och gäddfiskare att läsa Tobias artikel "Coldwater Cranking" på hans blogg när du läst klart detta. Där skriver han om fiske med lågfrekventa wobblers med bl.a. fluorocarbonlina. Just wobblers är riktigt bra i höst- och vinterrusket, och gärna de som har lågfrekvent gång. Det finns några olika modeller, och något jag testat lite grann senaste tiden är att använda en klassisk Hi-Lo, ett väldigt välkänt och mångfacetterat bete tack vare sin ställbara sked. Detta är ett bete som normalt sett flyter upp ganska snabbt mot ytan. Om man blyar ner betet lite efter smak med ett päronsänke längst fram på tafsen kan man få betet att bli antingen sakta sjunkande eller sakta stigande. Sedan tycker jag att det är lite coolt att fiska med en gammalt rödvit vobbler också...
Andra beten som är värda att testa är till exempel McPike 25cm, som har en fin gång även i låga hastigheter, McMio Tail, med sin förföriska svans, eller en liten McHybrid, som tack vare sin något överdimensionerade paddel rör sig riktigt förföriskt när den näst intill kryper fram. Angående just McHybrid så utgår den stora modellen till nästa år, men den lilla kommer finnas kvar. Anledningen till att just den lilla modellen går annorlunda i långsam fart är för att paddeln, som är densamma på båda modellerna, blir större i förhållande till kroppen. Vill man få till samma lunkande gång på den stora modellen kan man sätta på en större paddel, som då ger samma effekt.
Var ska man fiska då?
Mycket handlar om att hitta så varmt vatten som möjligt där braxen och andra betesfiskar uppehåller sig. Som exempel har jag driftat av vikar på senhösten där jag inte har känt ett enda hugg i början av sträckan, alltså i utkanten av viken. När jag sedan kommit in en bit, där vattnet grumlats upp av braxnar och där vattentemperaturen är något högre, har jag fått fisk. På sommaren är det bra att söka kallare vatten, men på vinterhalvåret är det tvärt om. Ibland kan det vara lite varmare vatten i hamnar, där en å rinner ut, vilket då utgör en bra ståndplats för betesfisk och gädda. Mitt i en småbåtshamn kan det stå riktiga "löjmördare", som inte kan motstå en jigg eller tailbete som sakta dansar fram framför nosen på dem! Där det är lite djupare, som i t.ex. hamnar, kan en shadjigg av ganska smal modell fungera bra. Då jiggar jag betet med bottenkontakt och låter det droppa och lyfta emellanåt. Bra gummibeten till detta fiske är beten som Pulse Shad, Flex Slim Shad och Giant Ripple. Till de lite större modellerna (ca 18cm+) föredrar jag jigghuvuden på 15g och tyngre, då de ger en finare gång i droppet. Att ha tyngre jiggskalle ju större bete man har är bra då det blir mer gummimassa som ska dyka ner i vattenmassorna (och förhoppningsvis bli attackerad av en gädda på vägen).
Kommentarer
Skicka en kommentar